Hem ljuva hem!

Äntligen hemma från BB, usch vad jag är trött på sjukhus!

Nyvaken och glad, det är jag de, eller ja, nyvaken är jag väl inte riktigt. Fick sova mellan 21:30 och 03:30, för att jag bara sov två timmar igår natt. Så Pether höll Ängla lycklig medan mor fick sova några välbehövda timmar :)

Tänkte skriva lite grann om det som hände :)
Vi åkte in på ultraljud fredagen den 21:a, precis som vi skulle, för att kolla överburenheten. Men allt såg normalt ut(överraskad?) så hon sa att vi skulle boka in en ny tid för ett nytt ultraljud den 25:e, och om allt var normalt då med så skulle vi få gå ytterligare några dagar. Av dessa ord så blev jag totalt förstörd typ, kände tårarna började bubbla upp och tog tag i handtaget för att gå. Då sa den underbara människan "Men jag kan ju undersöka dig och irritera livmodertappen lite, det kan sätta igång det hela lite snabbare!" Jag svarade naturligtvis att hon skulle göra allt hon kunde för att få igång allt fortare, var ju trots allt 11 dagar över tiden! Så sagt och gjort, sen fick vi åka hem :)
Hade sån här obehagskänsla i livmodern hela dagen efter det där, usch ingen skön känsla men vad gör man inte för att få ut bebisen. Sedan vid 14 så började jag få lite starkare värkar, men vågade naturligtvis inte tro att något var på G än. Men tiden gick och vid 17 började värkarna bli lite starkare. Så vi började klocka värkarna exakt 17:22, det visade att dom var oregelbundna men ibland 10 min emellan och ibland bara 3min. Så förberedde min mor på att hon skulle få skjutsa upp oss på Förlossningen till 21 om värkarna inte slutade, vilket dom inte gjorde :)
Så vid 21 var vi uppe på förlossningen, var bara öppen tre cm, men hon sa att vi inte skulle få åka hem eftersom att CTG:n visade väldigt starka värkar. Så mor åkte till jobbet och vi stannade kvar. Fick komma in i själva förlossningssalen vid 22 tror jag och sen var det lugnt ett tag. Vi började preparera för epiduralbedövningen och den var isatt och klar vid 23, senast. Men under tiden innan den började värka så blev jag tvungen att ta till lustgasen ett par värkar för att det gjorde så ont, den var riktigt rolig. Den välbehövda fyllan efter 9 månaders nykterhet typ :P
Efter att jag fått epiduralen så kände jag knappt av värkarna längre, så passade på att sova lite grann. Vid 01 kom BM in och gjorde en undersökning, hon tyckte att jag öppnade mig lite för segt så hon bestämde sig för att ta hål på fosterhinnorna. Sagt och gjort även det, riktigt kul faktiskt, tyckte det var jätte mycket vatten som kom :D Efter detta så var det ändå hyfsat lugnt så fortsatte att ligga och halvsova fram till 04 ca. Vid 05 kom BM in igen och gjorde undersökning, jag öppnade mig fortfarande inte tillräckligt fort så hon gick iväg för att hämta en påse med värkstimulerandedropp. Efter att hon satt i de så tog det inte så lång tid innan värkarna blev starkare.
Vid 06:30 ungefär kom hon in och gjorde undersökning, fortfarande inte öppnad så mycket som hon ville men det var på väg. Och vid 07 när hon gjorde undersökningen var jag öppen 6cm innan en värk, efter värken vad det 7cm. När den undersökningen var klar gick hon ut och Pether stod brevid mig där jag låg och hade SKITONT! Nu när värkarna kom så kunde jag inte låta bli att trycka på. Så vi ringde på klockan och sa de, så hon gjorde en till undersökning, så visare det sig att jag bara hade en liten liten kant kvar att öppna mig, så på ca 10 min öppnade jag mig 3 cm. Men hon sa de "Du får inte krysta riktigt än, du måste öppna dig helt först", så jag låg där i totala värkar och fick absolut inte krysta hur hårt det än tryckte på, otroligt jävla svårt!
Sen vid 07 har dom ju skiftbyte så precis när mina värkar var som värst skulle dem ju byta personal. Så jag låg där mitt i en värk när det kom in två helt nya BM och skulle skaka han och tala om vad dom hette, känns inte som att jag var så trevlig mot dom, men minns faktiskt inte riktigt de. När den gamla BM hade gått så sa den nya "Men varför krystar du inte?!" HAHA, då blev jag lite förbannad, den förra sa att jag absolut inte fick och den nya frågar varför jag inte gör de. Så ca 10 över 7 fick jag börja krysta.
Och 07:39 är vår lilla ängel ute :) Hon var 52 cm lång och vägde 3624 gram :´) Totalt änglalik, med sitt otroligt blonda och totalt underbara hår :)

Sen så visade det sig ju att lillpluttan hade lite för mycket slem och fostervatten i lungorna, så hon var tvungen att få lite extra syrgas. Dessutom hade jag feber efter förlossningen, som dom inte vet om den uppkom precis innan eller precis efter förlossningen var över. Så hon går på penicillin nu, bara för säkerhets skull. Men det är vi klara med på lördag morgon, måste åka upp på sjukan varje morgon och varje kväll för att få medicin.
Hade en väldigt bra tid uppe på sjukhuset, men när jag fick se henne ligga på barnavdelningen med en syrgasmask vid sig så kunde jag inte hålla in tårarna, på något sätt kändes det som att det var mitt fel att hon låg så. Men sen dag två fick vi äntligen ta upp henne på BB till oss och då blev jag lite lugnare!
Fick åka hem i förrgår, och det känns helt underbart, vill inte vara på sjukhuset längre, är hellre hemma! Men nu pga den nedrans svininfluensan så får vi inte ta hem så mycket besök, man måste tvätta händerna ordentligt pga att hon är så pass mottaglig för virus av alla dess slag. Men det är väl snart över kan jag tänka mig. :)

Så nu har jag skrivit lite grann, ska nog ta och lägga pluttan i hennes säng nu och sen gå in och gosa med min man lite grann :) Godnatt!