63 dagar kvar.

Det är väl sjukt hur tiden springer iväg när man har kul. Or not.

Sitter här hemma hos älskling, han är och jobbar, alla sover och jag är vaken alldeles ensam. Det är så tråkigt att vara vaken ensam. Jag har diskat, tvättat(det påminner mig om att jag kanske borde hänga tvätten nu) och plockat undan överallt i hela köket efter den lilla förfesten som var här igår kväll.

Hundarna är uppe och vandrar, kanske är det någon mer vaken. Mor var uppe och drack kaffe vid halv tolv ungefär. Men sen gick hon och lade sig igen, hon hade lite ont i huvet idag ^^ Fnissfniss.

Så, som sagt, jag och bebis sitter här framför datorn och har jätte tråkigt. Skriver med folk på msn, läser bloggar, spelar spel på Facebook osv osv osv. Det suger. Jag skulle vilja gå och lägga mig en stund men för att det ska gå så ska man ju först och främst vara trött, och kanske inte ha maraton i magen, eller?

Det är ganska fräckt egentligen. Jag har liksom ingen kontroll alls över bebisen i magen. Hon bestämmer ju helt själv vad hon vill göra. Så på ett sätt så kan jag ju inte säga att jag kontrollerar hela min kropp just nu? Hon slutar ju inte sparka mig bara för att jag vill de? Eller hur? Lite häftigt!

Nä, tvätthängning på G.

/Theresé