Till min kära fästman

Pether Ahtiainen, detta är för dig! <3

Jag har insett, efter många timmar med tänkande, att jag absolut inte hade kunnat få en bättre man i mitt liv. Har ni någonsin känt den här känslan? Att vad man än gör så finns han där? Gud vad jag älskar dig!

När jag för första gången i hela mitt liv öppnade hjärtat helt för en kille så var det den rätta. Jag var så nervös, men du tog allting så bra. Och här står vi nu, 1 år 1 månad och 20 dagar efter att jag lättade mitt hjärta, och jag är inte trött på dig!

Det där låter säkert fel för alla som inte förstår hur jag menar. Men jag har alltid haft en tendens att sluta tycka om killarna och totalt behandla dem som skit efter ca 1 månad eller 2. Visst jag är väl ingen ängel mot Pether heller, men jag är absolut inte trött på honom.

Jag kan inte se mig själv spendera mitt liv ihop med någon annan än honom. Jag kan se oss gå i armkrok när vi är 90 år gamla. Shit, du är verkligen det bästa som har hänt mig. Jag önskar bara att jag kunde visa det oftare än vad jag gör.

Tänk er en kille... Som konstant, och då menar jag verkligen hela tiden, visar sin kärlek för dig. Det är vad alla tjejer jag vet drömmer om. Och nu när jag har det... Så tar jag inte vara på det. Jag skulle inte klandra dig om du vill lämna mig ibland älskling, men jag är så lycklig för att du står ut med mig!

Du slutar aldrig någonsin att ge mig komplimanger... Du pussar mig hela tiden, du vill krama mig hela tiden, du vill ta på mig hela tiden... Och jag uppskattar inte det här.. Jag tar det nästan förgivet att du ska göra det nu för tiden! Och jag hatar det, men jag vill verkligen att du ska veta! Att jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva, men jag är inte duktig på att visa det...

Pether Ahtiainen.. Du är den enda, och kommer alltid att vara den enda för mig!

Du och jag kan gå genom eld och vatten utan att få en skråma på oss.

Vi är starkare än vad någon annan kan bli, för vår kärlek är den bästa i världen!

<3