Dåliga dagar.

Alla har vi rätt till att ha dåliga dagar. Men jag tycker inte om dom. Det här är min första riktigt dåliga dag på jätte länge... Och usch vad jag inte har saknat den!

Började morgonen med att nästan kunna strypa Pether då han hade legat och typ tryckt in magen på mig hela natten, inte mycket till sömn med andra ord. Sen så gick vi upp och duschade, skulle föna håret och så gick strömmen när jag hade fönat typ hälften. Fick panik, vill inte ha krullig lugg i skolan, suck.. Allt var helt sjukt, lampan funkade i vardagsrummet men inte uttagen, och i köket fungerade ingenting, i hallen var det helt svart men i mammas sovrum fungerade både uttag och lampa. Så fick flytta hårfönen in till moders rum och Pether fick se till att rosta mackorna där inne.

Sen så eftersom allt blev skit med strömmen så blev vi jätte stressade och höll nästan på att missa bussen. Kom till skolan iallafall, men några minuter försent då 11:an var seg som satan. Dagen flöt på hyfsat fram till lunch, SKIT äcklig mat. Våran skolrestaurang kan inte göra normal mat så är det bara. Sen efter lunch skulle alla sekreterare (vi hade temadag idag) upp till matterummet för att gå igenom det vi hade varit med om under förmiddagen. Då fick jag skit av svenskaläraren för att jag satt där i stället för Pether. Men hur i helvete kan skolan vara så f*cking jävla dumma så dom sätter Pether som sekreterare i våran grupp? Han kan inte skriva!

Så blev på skitpissigt humör efter det, vi kom ner i uppehållsrummet och alla började hålla på med det vi skulle göra. Då kommer min förbannade jävla karljävel och börjar höja rösten åt mig för ingenting. Jag får absolut inte höja rösten till honom men det är tamigfan det ända han gör mot mig! FAN TA DIG!

Så sen åkte jag hem, trodde vi fick åka, men när jag satt på bussen hem till mor så ringde min lärare och sa att vi inte fick men att det fanns ingen anledning för mig att komma tillbaka! Så hann lagomt komma hem till mor, hunden dampade. Och mamma sa att morfar hade blivit inlagd på intensiven idag, i väntan på operation. Det var inte blindtarmen som dom trodde från början, utan det liknar väl tydligen långt gången cancer. UNDERBART!

Så nu sitter jag här, mor är på väg upp till mormor och jag är hos pappa. Det finns ingen mat hemma, men som tur var fick jag med mig lite lasagne från mamma. Så nu ska jag klä av mig, ta av alla smycken, sätta mig framför tv:n med min jävla lasagne och inte svara på någon som ringer på hela f*cking jävla dagen! Vill inte ha nå mer skit idag... Jag orkar inte mera...

/Theresé