70 år, men inte gammal än.

Min morfar fyller 70 år idag. 70 helt fulla år. Jag ringde honom för någon timme sedan och frågade hur det kändes. Den klassiska kommentaren "Känner mig inge äldre än jag gjorde igår" följt av ett gott skratt blev svaret.
Svärfar fyllde ju förrförra helgen, 50 år dock. Alla säger att 50 år är vändpunkten i livet. Efter det går det bara utför. Jag förstår inte detta. Om man har tur, om man VILL, så behöver det inte börja gå utför innan man har fyllt 90!

Gårdagen. Vad hände igår? Jag var med Pether hem till hans mor i hennes nya lägenhet. En underbart fin lägenhet, och det bästa var hennes stora underbara balkong. Helt vindtät och massa sol, dagarna i ända. Var även på syntest igår. Fick samma svar som förra gången, jag får absolut inte köra bil utan glasögon, och nej det visste jag ju. Jag skulle aldrig sätta mig bakom ratten om jag inte hade några glasögon. Herre gud, jag ser ju nada!

Idag har det vart en hyfsad dag. Pether kom hem till mig vid 11. Vi flyttade min rullgardin från mitt gamla rum in på det nya. Men jag insåg att jag fortfarande skulle få solen i ögonen så vi möblerade om hela rummet också. *fniss* Vi blev inte klara dock, vi kom in på sanningens väg. Och jag kunde inte vara med honom längre, jag messade mamma och hon kom i ilande fart och hämtade mig. Sen satt vi i bilen både jag och mor och grät tillsammans.
Vi åkte till ICA och handlade saker till varma mackor och nu sitter jag här. Har precis tryckt i mig 6 st varma mackor och kollar på "Dr Phil", som handlar om otrohet. USCH! Mamma ligger i badet och myser med doftljus och Wilma ligger här brevid mig och ser sötare ut än någonsin.

Imorn händer det väl inte så mycket. Vi skulle egentligen ha åkt upp till mormor och morfar, grattat morfar. Men vi måste stanna kvar i Gävle av personliga skäl. Men jag blir nog hemma från skolan i alla fall, jag tror inte jag klarar av en halv dag igen. Jag orkar inte, verkligen orkar inte.

/Theresé